lördag 26 mars 2016

Parents

Det känns som att det är dags att berätta att vi ska ha en bebis efter sommaren. Jag vill ju inte att alla ska tro att jag bara gått och blivit ett stort fetto. 

Jag tror ingen av oss har vant oss riktigt vid tanken att vi ska bli föräldrar än.  Vi vet inte än om det är en pojke eller flicka där inne så det kanske blir mer verkligt när vi fått reda på vad vi väntar på. Jag mår i alla fall äntligen bra igen och kan njuta av livet. De allra första veckorna märkte jag ingenting alls men efter vecka sex började det bli superjobbigt. Jag mådde så illa, var snurrig och supertrött hela tiden. Det var jobbigt att man "inte fick" berätta för någon än fast alla kläder började sitta så obekvämt och klämma åt. Gå på fester och inte dricka alkohol och hitta på töntiga ursäkter som ingen ändå tror på är ju också sämst. Men nu har illamåendet etc gått över och det börjar synas att man är gravid och inte fet. Det kanske låter larvigt men jag gillar ju verkligen inte att vara tjock. Jag blir så sugen på att träna massvis och köra hinderbanor när jag kollar på program såsom ninja warriors och gladiatorerna men konditionen och smidigheten är ju verkligen inte densamma som innan. Sen gillar jag inte att folk ska se på en annorlunda. Jag vill fortfarande vara samma Camilla och inte "gravida Camilla" som bara tjatar om sin graviditet. 

Hur som helst kommer Thomas att bli världens bästa pappa och vi kommer förhoppningsvis att få ett toppenliv som familj i vårt lilla hus (som det börjar bli jävligt bråttom med att få klart). I'm happy! :)








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar