lördag 8 oktober 2016

Birth Story Part One

Sånt som så många är nyfikna på. Hur gick det egentligen till när lillan kom till världen? Här kommer första delen av vår förlossningsberättelse:

Det var sagt att hon skulle komma den 17e eller 18e september. Barnmorskorna ändrade sig hela tiden. Men det var inte så noga tyckte jag. Den helgen helt enkelt. Jag var som jag skrivit tidigare inställd på att gå över tiden eller till och med bli igångsatt på grund av mitt höga blodtryck. Jag fick ett mess från Angelica på lördagen där hon frågade om jag skulle me tjejgänget på bio på söndagen. Självklart, kände jag. Men sen när det blev söndag fick jag lite ångest för att behöva sitta ner i nästan tre timmar. Det gjorde så ont när man var så tung och allt svullnade upp extra mycket när jag satt ner för länge. Jag fick ett nytt mess från Angelica på söndagen där hon frågade om jag verkligen skulle med och då bangade jag som tur var! Vattnet hade verkligen gått mitt under bion om jag suttit där. 


Nu var jag bara hemma och städade istället. Jag hade varit igång hela dagen när vattnet gick vid halv åtta på kvällen. Det är inte så vanligt att vattnet går innan värkarna dragit igång (det är mest bara på film) så jag blev lite osäker på om det verkligen var vattnet som gick eller om jag blivit inkontinent. Ja, man känner sig inte så fräsch som en svullen 90-kilosklump så det hade faktiskt inte förvånat mig om jag hade börjat kissa på mig av allt tryck neråt. Så var dock inte fallet utan vattnet fortsatte att sippra ut och jag sa till Thomas att nu är det nog dags att du packar ihop dina saker för jag tror att det är på gång. Stackarn blev lite stressad eftersom han stod ute på altanen och målade. Jag ringde till Danseryds förlossning och berättade att vattnet hade gått och de sa att vi skulle åka in för en kontroll. Det var så skönt att de hade plats på det sjukhus vi hade valt och ställt in oss på att åka till. Jag var av någon anledning hellugn. Jag packade ihop mina grejer, gick på toa, borstade tänderna och tog en dusch. Sen åkte vi iväg. Jag messade lite med kompisarna och sa att det var på gång men vi sa inget till någon i familjen för vi visste inte riktigt vad de skulle säga på sjukhuset och ville inte hypea upp folk. Jag, Petra, Erik och Maria hade skämtat lite om att vi skulle "facetimea" hela förlossningen. Självklart tänkte jag absolut inte göra det men vi kunde inte låta bli att ringa upp en snabbis från bilen för att få tankarna på annat och skratta lite. Petra: "Om vattnet har gått är det helt öppet in till bebisen nu". Hahaha. Ja, det stämde ju bra det.

Vi kom fram till sjukhuset och gick in via huvudentrén. Sjukhuset är riktigt stort och det finns både BB Stockholms förlossning och Danderyds förlossning i samma byggnad. Det är inte lätt att hitta med andra ord och jag kommer ihåg att Silvia och Tobbe sa att de också hade virrat runt och gått fel när de var där när Stella kom till världen.


Väl inne på förlossningsavdelningen blev vi omhändertagna med en gång. Barnmorskan som tog hand om oss skulle precis sluta för dagen så hon kändes väl lite halvengagerad men kopplade upp mig mot en ctg-maskin för att hålla koll på bebisens hjärtljud. Hon sa att det skulle komma en annan barnmorska om en stund. Nu började vattnet rinna ut ordentligt och jag var helt dyngsur i mjukisbyxorna jag hade på mig och alldeles kladdig av all gel till ctg-apparaten. Värkarna började dra igång nu också men de var mycket glesa och inte alls kraftiga. Nästa barnmorska kom in efter kanske 50 minuter och sa att det såg bra ut på monitorn. Hon kändes mycket piggare och gladare än den första. Hon sa att eftersom vattnet redan hade gått så fick hon inte undersöka mig pga infektionsrisken. Om värkarbetet inte hade dragit igång ordentligt inom 48 timmar skulle jag bli igångsatt. Hon sa dock att det var ovanligt och att hon trodde att vi skulle vara tillbaka dagen efter. Jag fick två citodon och vi blev hemskickade och var välkomna tillbaka när värkarna gjorde extremt ont och inte gick att härda ut hemma längre. Som tur var hade jag ombyte med mig så jag fick på mig torra kläder och vi gick tillbaka till bilen och åkte hem. 


Vi hann knappt komma innanför dörren när värkarna drog igång ordentligt...

4 kommentarer:

  1. Tur att man låter sjukt clever. ;-) Det var väl iofs en större surprise för Erik än för mig. 😊 Det var så kul att få vara med på ett hörn!! Även om det kanske inte var så kul för Thomas...?

    SvaraRadera
  2. HAHAHA.. Äh, man måste varit med för att fatta ;) Thomas är van att ni alltid är med på ett hörn. He likes that ;D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snart blir det Hangouts-video istället. 😨

      Radera
    2. hoppas att jag fattat hur det funkar tills dess då 😆

      Radera